Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Tyskland. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Väl mot de påfviska ropar om hämnd allt
landet omkring’
OSS j
Hölj dt i grus och aska och blod af Tilly och
Waldstein,
liopa de plundrade folk, de landsförviste regenter,
De inkräktade stift, de fräckt vanhelgade altar;
Men upprättelse blott, ej förstöring, är hämnden
af Gustaf,
Lika beskydd med ett ord, rnå lemnas åt kyrkorna
begge,
Till dess freden en dag emellan dem gränsen
bestämmer.»
Sagdt och förbundet beslöts. Och svenskarne
begge, som
hellre Stridde med vapen än ord, begåfvo sig
glade till Gustaf.
Redan glänste hans svärd, välsignadt, ej endast i
Pommern, Utan i Meklenburg och Mark. Torquato di
Conti, Söderns yppige son, fann plötsligt vissna
i nordens Luft sin lager, och drog för dess män,
som dess vinter, sig
undan.
Tyskland andades åter och upp ur det blodiga oket
Lyfte sitt hufvud med hopp. Dock Tilly,
som nu var allena
Kejsarns arm, se’n blindt han låtit beröfva sig
Friedland, Tilly, som rik på år, var rikare än
på bedrifter, Lagrar och ärr, ej pröfvat ännu den
nordiske hjelten. Men nu trädde han fram, och folken
förskräcktes ånyo.
Innan till Odern hann det bäfvande bud om hans antag,
Kommo till segraren der två män. Den ena, en
andlig, Syntes igenom det lugn, i hans blick från
himlen var gjutet, Ali mer vördnadsvärd, än genom
det vågiga Silfret Kring de jordiska blommor,
hans kind, trots vintern, bevarat.
Hos den andra, en borgerlig man, stod borgerlig
frihet Ädelt fram i hans enkla gestalt, som egnat en
kämpe. Braun var den andliges namn och Schmidt
den andres: de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
