- Project Runeberg -  Frans Michaël Franzéns samlade dikter / Femte bandet /
282

(1867-1869) Author: Frans Michael Franzén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Tyskland. I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Innan förstärkningen kom, förvärfva en lysande lager,
Sin hertigliga sköld till prydnad vid kejsareliofvet.

Sjelf anförande, red lian fram for de samlade troppar,
Präktig i rustning. Pansarets guld från fönster
till fönster Skimrade, under hans tåg från torget
till porten i öster. Genom den vestra han sändt förut
en hälft af sin härsmakt. Såsom ett eldklot far, och
det regnar stenar från himlen, Por den, och föll på
en flock af svenskar, som byggde ett

skansverk.

Desse med yxe och stör framsprungo; och såsom i
skogen Nyss de huggit, och gren vid gren, som
knotig och kraftfull

Sträckte sig ut, och stam vid stam ur sin resliga
ställning Fällt: så höggo de nu i skaran omkring sig
och fällde Mången arm med sitt svärd och mången man
med sin rustning,

Till dess Teuffel kom med här och vapen i ordning. Nu
kolonn mot kolonn gick fram, och linie mot linie
Eredde sig ut; och snart begyntes den molniga
striden. An ur kanonernas mun det dundrade, än ur
gevärens Skrällde det. Arm vid arm till laddning
och läggning och

lossning

Höjdes och sänktes. Jemnare ej med handen och
foten Väfvarens rörelser gå. Ja, hela det mördande
fältslag Syntes ett spelverk blott: så höll det sin
takt och sin regel. Kulor der surrade, stora och små,
och männer der stulpo, Käglor likt. Ej restes
de mer. Dock andra i stället Trädde, och föllo
som de. Jemlik var styrkan och striden. Segren
vägde ännu, då, att fienden skåda i synen Närmare,
Teuffel böd. «Så slåss vi af hjertat med egen
Armkraft,» sade han, «man mot man.))
Förtjuste, hans

kämpar Drogo sitt svärd och ilade fram. Geväret
blott vände

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fmfdikt/5/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free