Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Tyskland. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mången och, klubbande, slog med dess kolf.
Af det blodiga bollspel
Vardt en fäktning, än mer blodig, och redan var
segren Svenskarnes. S:t Julian, den tappre, ej
längre förmådde Hindra de sinas flykt, då Savelli dem
mötte och ropte: «Den som för fienden flyr
skall lägga sitt hufvud för bödeln.»
Icke det hotet, men skarornas makt, dem han förde
till bistånd ,
Vände dem om. Nu svag emot den fördubblade styrkan
Kände sig Teuffel, och vek. Det var ej flykt af
en slagen, Endast en fäktandes steg bakut, för att
stärka sitt anfall. Dodo till mötes han gick, och såg
bakom sig med svärdet Mot de förföljande vändt.
Ej långt var han kommen då
plötsligt
Hela hans här brast ut i ett glädjens och kärlekens
hurra. Konungen syntes. Nyss anländ, han stod på
en kulle, Strålande öfver dem ner. I ögonblicket
tillbaka Svängde de sig, och flock på flock, som
mötte dem strövis, Slogo de, skulle hvad helst för
härsmakt slagit: så starka Gjorde dem hjeltens
syn. Det ropet, att Gustaf var kommen,
For långs vägen och likt det ljud, som sprids vid
ett vargskall,
Skyndade fiendens flykt. Savelli, som redan åt
staden Tågade, stolt i triumf, ej hann deltaga i
striden, Innan den afgjord var, och han sjelf med de
flyende flydde.
Teuffel till konungen gick, som tryckte hans hand
och sitt
bifall Gaf med de skämtande ord:
((Förunderligt smidde min
hammar,
Utan sitt städ i dag; hvad skulle de gjort i
förening?» Hammar och städ, de namn han gaf åt Teuffel
och Dodo, Dodo sä lugn och last, som Teuftel ifrig
och trägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
