Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Tyskland. II. Den blinde vid bommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II.
DEN BLINDE VID BOMMEN.
Var det af sanningen sjelf ett besök i himmelsk
förklaring * Eller en sminkad larf, hit sänd af
svärmande vantro, Eller af hycklande svek? Vid de
frågorna, Brahe i lägret Tankfull teg och ilade ut
den flydda i spåren. Fåfängt likväl han sporrat sin
hingst, om icke den andra Mötts i sin luftiga flygt af
en bom. Yäl ville den hvite Svinga sig öfver,
men stod, då han kände den tyglande
handen.
Nu är den himmelska här igen! skrek gossen vid bommen,
Blickande upp med beundran och fröjd; men utan
att öppna Sprang han sin herre till mötes,
hvars steg, af händerna
styrda,
Mätte ur hyddan sin väg. Ej öfver hans ögon var
någon Molnfläck synlig, och själen i dem än talte
till andra, Sjelf beröfvad likväl allt ljus, förutan
sitt eget. Fram till den ridande förd, begynte den
blinde sålunda:
«Fremling! jag hörde din röst, då du for.
Vid dess himmelska välljud
Ville jag tro, som de andra, ditt hem på jorden
ej finnas, Dock en dylik klang af naturlig musik,
af en inre Själsharmoni, en gång förut jag hörde i
Böhmen. Likheten slog mitt öra på stunden. Förlåt!
Är det landet Icke ditt fädernesland?» * Se sid. 280.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>