Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Tyskland. II. Den blinde vid bommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2S8
((.Jo,» svarte den unge, ((om nå1 got Fädernesland
mer fins för dem, som föddes i Böhmen.»
((Känner du grefve von Stein?» fortfor
den blinde. ((Hans
maka Står för min syn då du talar.
Min syn! hvad säger jag
arme ?
Ja, en syn härinne för mig framställer i taflor Allt
hvad jag fordom sett. Hvad jag nu ej
mera kan
skönja, Lånar af dem en skepnad. Din
bild jag mig målar af
hennes.
Är du ej deras son - eller, vågar jag säga det,
dotter? Far jag vill, så förlåt en blind, som
dömmer ined örat Endast, och famlar sig fram
med gissningar. Ofta, hvad
andra
Icke med ögonen märkt, det märker den lyssnande
väktarn Här vid min kind, nu mer än förr mig trogen
och vaksam, Se’n jag förlorat de seendes tjenst.
Ja, ofta i tysthet, Obemärkt bland mängden af folk,
som stannar vid bommen, Fångar jag upp i ett ord en
historie eller ett anslag. Derför står Herlicius här
i rop för en spåman Utan sin skuld, som förut,
då i verlden han nämndes och
syntes.»
((Glad i min Faders namn, jag helsar dig,» sade
den unga, Hoppande ned af sin häst och tryckte den
gamle i handen. ((Icke jag väntat att här se dig,
om hvilken vid hofven Täflades förr, då läkare,
skald, stjernkunnig och skriftlärd, Äfven den
hemliga vishetens dyrk du troddes ha funnit.»
«Undan det stormiga haf, der man an åt stjernorna
lyftes, An i en afgrund sänks, jag gläds att i hamnen
mig dölja,» Sade den gamle. ((Han lefver då än,
min i glädjen och sorgen Profvade ungdomsvän,
srref Stern.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
