Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Tyskland. II. Den blinde vid bommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ack!» svarte den andra
Bleknande, «endast i dag, ej i morgon vi lefva
i Böhmen. Bär jag väl sjelf mitt hufvud ännu?
Har ingen af kejsarns Bödlar i munkdrägt burit
det bort? Så frågar der mången.»
«Väl har jag hört om en ny förföljelse,» sade den
gamle; «Dock har jag tryggat mig öfver min vän,
då han faran tillför’ne
Lyckligen undgått: först när Thurn, hans frände,
ur fönstret Kastade ut tyrannit med dess två välfödda
ministrar; Sedan då Fredrik föll, och de, som under
hans solsken, Kort som det var, kring honörn
sig trängt, bortblåstes af
stormen.
Undangömd på sitt gods, då han ej deltagit i
statens Skakningar, njöt ju din far beskydd för
sjelfva sin kyrka, Anskönt alla, der ej vigvatten,
rökelse, vaxljus, Allt det påfviska spelverk fanns,
tillslötos för alltid.»
«Hör hans öde, men sätt dig förut.» Hon ledde
den blinde Under en alm. De satte sig ned; och
medan de talte Qvittrade då och då en vinterfågel i
toppen, Kär för den gamle, hos hvilken ännu, då de
öfrige flydde, Han allena blef qvar i den mörka och
kyliga tiden.
((Allt se’n hjelten,» sade hon, «steg på
stranden af Tyskland ,
Ar en förvandling skedd hos min far i sinne och
lynne. Stilla, försigtig och vek i de år, då kraften
och modet Brusa hos andra, han nu i de svagare,
såsom en yngling Brinnande, störtat sig fram,
att dö för den heliga saken. Redan i fängelse förd,
hvad annat af Ferdinands grymhet Kan han förvänta,
än döden? För tre sina söner han beder, Icke
för sig om nåd. De fängslades jemte den gamle,
Franzéns Dikter. V.
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
