Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Tyskland. II. Den blinde vid bommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
Innan jag tar den emot, bekänn: är du skiekad af
Waltisteln !
Yngling! du hör till den flock af de ädlaste ätter
i Böhmen,
Hvilka han drar i sin tjenst och fäster omkring sig
i tjusning
Genom sitt hofs, sitt namns, sin persons förblindande
storhet,
Genom de kungliga skänker ban ger, och de större han
lofvar.
Y al kan det språk, du för, oj talas hos försten af
.Fried-
land,
Dig det lärde en prest i hans sold; och du lånar dig
dertill?
Du, med en sådan själ i din uppsyn! Vore den sann
blott!»
«Biddare!» svarte hon lugn. «I landets, icke i eget
Namn, har en dess vän sändt gåfvan och nämner sig
icke. Icke åt sig begär han något. Kanhända han
redan Hunnit dit, der intet behöfs, hvad jorden
förlänar; Dit förtrycket ej når, ej heller det
hämnande svärdet.»
Under den suck, hon drog, dess barm sig häfde i
vågor,
Märkta af Brahe, hvars ögon, från dem åt anletet
höjda,
Mätte dess hela gestalt med förvåning och tjusande
upptäckt.
llodnande djupt för hans blickar, som snön för den
stigande
solens,
Sade hon: «Möt mig i Böhmen en dag, och låt mig i
striden
Följa dig der. Då pröfve du sjelf, om jag sålt mig åt
Waldsteiu,
Eller lärt mig att hyckla ett språk, som mitt hjerta
förnekar.»
(dcke till vapnens bragd naturen synes dig ämnat,»
Svarade Brahe, som nu förstod den hemliga dragning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
