Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Tyskland. II. Den blinde vid bommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
Heliga forntid fram i all sin sällsamma
storhet. Skådande huru dess fall beredt den senare
verldens Daning och flor, och dess ande i den
osynlig sig flyttat; Skådande huru vid allt, som i
stoftet förvandlas af tiden, Intet förloradt går,
af hvad ljuset och himlen sig egna, Kände han svalna
sin harm, att se förstöras sitt sköna Grekiska verk.
Dock förstod han ej än, hvad byggnad Försynen
Öfver det rest, till skygd för en högre
och sannare bildning.
Väl i sin egen stad han bemärkt det gudomliga ordet,
Dit från det tempel spridt, han i Salem vördande
skonat, Spridt derifrån omkring all verlden genom
häris segrars Skönaste frukt, det språk han lärt
de kufvade folken. Häpen hade han sett i Caesars
ofantliga rike En ny makt, med begrepp blott
segrande, växa det jemlik. Dock dess himmelska
grund och betydelse kunde för honom Ej Aristoteles
sjelf förklara, ehuru sin egen Vishet väfd i dess
lära han fann; bestört att ej mera Kunna begripa
sig sjelf, och brydd af den spira åt honom Gafs i
en mörknande tid. I den långa bedröfligt natten,
(Stjärnlös var hon dock ej), begynte Olympens och
Pindens Glödande spetsar igen förkunna deri kommande
dagen. Plato, som länge förut åt Jordans heliga
palmer Vändt sin förvånade blick, sett Logos på jorden
och tillbedt, Väntade glad deri stund, då han skulle
på stranden af Arno Träda ined Maro och Tullius fram,
och ljuta sin anda Öfver de der en ny uppblomstring
af menniskosnillet Bådande knoppar. Dock mer
än deras stigande fägring Honom förnöjde det ljus,
evaugelii renade fackla Spridde i kyrka och stat.
Förut till hälften en kristen, Blef han det nu
fullkomligt. Han såg, hvad han grubblande anat,
Dagsklart fattas af barn i lefvande sanning och
kärlek. Mellan Moses och Luther han stod och så<? sig;
tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
