- Project Runeberg -  Frans Michaël Franzéns samlade dikter / Femte bandet /
313

(1867-1869) Author: Frans Michael Franzén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Tyskland. II. Den blinde vid bommen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sofvande. Allt stod tillreds. Den blodig-a timman var

slagen.

Väckas skulle han nu för att dö. Men döden var
redan

Kommen med sömnen, sin bror, att upp till en Högre,
som

dömmer,

Kalla den fromme. En skrift i den stelnade handen är

funnen

Såsom hans testamente, ej hans likväl: döt är
taget

Ur det stora af Gud, som försoningsblodet beseglat.

Läsen det, såsom ett ord i vårt samtal.» Biskopen
läste:

«Meuniskoslägt! Statt upp! Var ljus! Se, öfver
dig uppgår Herrans härlighets sken. Sorgdagarna
hafva en ända. Ingen orätt mer, ej förderf skall
spörjas, ej tvedrägt. Bruten är plågarens staf;
och oket, som hotade verlden, Ligger förbrändt ined
gisslet och all den blodiga klädnad. Spjutet är
smidt till en lie och svärdet förbytt till en plog-

" bill.

Konungar hafva förglömt att öiiiga. Folken sig glada,
Såsom i skördens stund man gläds. Si! högre än alla
Jordens berg står berget, der Gud har sitt tempel,
der

Herrans

Lefvande ord går ut. Si! hedningar höra det
ordet. Konungar vandra den stig, som för till den
heliga staden, Vandra i ljuset med fröjd, och läsa
i gyldene inskrift Öfver murarna Frid och öfver
portarna Ära; Frid som födes af rätt och ära som
egnas den Högste! Der ej solens sken om dagen, ej
månens om natten Skola behöfvas mer. Ty Han,
som skapade ljuset, Herren sjelf är dess eviga
ljus. - Så ropar ur ålderns Natt Esaias, och hör!
hur Johannes i gryningen svarar. Si en ny Guds stad,
med ett nytt tabernakel och tempel, Stiger från
himmelen ner beprydd. som en brud till sin

brudgum. Träden här fram och sen: den Evige kommer
till jorden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fmfdikt/5/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free