Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Tyskland. II. Den blinde vid bommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Blaiid dem kanhända är redan
Du, min far,» utbrast Theodora, «och medan jag
talar Kommer en stråle af dig, må ske, min tanke
till mötes. Sväfvar du fri i ljuset, så är du mig
närmare vorden Än du i fängelset var. Ack, nyss i
din feberförvirring Var du ifrån mig skild, långt mera
än döden oss skiljer. Bär jag dig ej i mitt hjerta?
Jag ser dig såsom du tänker, Talar och gör; jag ser
din ande, såsom min ande. Hvad! om jag skådar
mig sjelf i en spegel, känner jag
derför
Bättre min själ? Om jag ser ditt anlete, fattar
jag derför Mer det jag älskar hos dig, som ej
vissnar, ej bleknar, ej
slocknar?
Detta ej kejsarens makt, ej dödens kan mig beröfva;
Himmelen sjelf kan ej min tanke, som följer den
sälla, Hindra ifrån hans spår.»
«Det syns en ryttare åter,» Ropte iludolphi.
«Hans häst är svart, så äfven hans klädnad.»
wDödens bud från Prag, mig söker du!
Hvarföre svartklädd? Bådar du ej förlossning
och frid?» Med de orden att
ryttarn
Möta hon gick. Mellertid beskref för de andra
den blinde Grefve von Stein, hans sällsamma tro,
hans dyger och öden. Dottren som funnit det bud hon
väntat, lyfte åt höjden Tackande upp sin blick,
som ännu af tårarne glänste, När hon vände igen med
ett blad i handen och sade:
«Hören, hvad nåd af Gud, ehuru af menniskor ingen!
När till min far man kom med domen,
som öfver hans
hufvud Utan skuld var fälld, sa fanns lian, såsom
inan trodde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
