Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Tyskland. II. Den blinde vid bommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tryckte lian honom dervid - «men lek ej med bilder ur
Skriften.
En ny himmel och jord förbide vi efter Hans löfte,
Hvilken de förra har gjort; och nytt,» fortfor han
betänksam ,
«Måstc ju allting1 bli, då vi sjelfva förnyade
uppstå.
Iledan i tiden för den, som dör från verlden,
och åter
Föds till evinnerligt lif, är allt det gamla
förgånget.
Se! allting är nytt för en nyfödd, säger aposteln.
Så är det nya Jerusalem till i helgade hjertan.
Sträcke vi längre vår tydning, så famne och falle
vi blindvis
Vilse ifrån den väg, der vi ledas af ljuset från
himlen.
Klar i sig sjelf och ren är den himmelska sanningens
spegel;
Hvarföre andas vi dit af vårt eget - blott fläckar,
som
skymma?»
«Rätt af en lärare sagdt. Mitt tal är icke en
lära,
Dock ej heller blott lek. Allvarligt i ändelig
mening
Ar det åtminstone,» svarte den blinde.
«Men lemnom det
heligt,
Biskop, som heligt är. På harpan leker jag
stundom; Skalderna ger man ju lof – en tid på
Helicori nämdes Äfven mitt namn - att dikta,
hvad helst sig fogar till
versslut.
Också bör mig som blind förlåtas, att redan om natten
Drömma om dagen, som gryr. Hvad för
ögonen döljcs,
jag känner
Nära mitt hjerta likväl. Så känner jag doften
om våren Här af de blommor och trän jag
ej ser. Och såsom jag
skådar
Under vårt samtal er i min tanke, så skådar jag äfven
Plato, Homer och Cicero re’n; med dessa i sällskap,
Saknar jag ej Lyceer, ej hof; och sinädelsens
pilar Träffa mig ej, då här för mig sjelf
jag sjunger min svan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
