Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Tyskland. II. Den blinde vid bommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vänder sin lagande blick ät en himmelsk stege,
der englar Höja sig öfver hvarann till (nid.
Vid dess fot han känner
sig salig
Skådande, än hit nov pä var verlds solvisande
skugga, Huru det lider till doms, iiii tipp pä
det eviga stjernur.»
Under lians tal Hothvidi i tyst. tillbedjande
andakt
Höjde sig öfver den krets, der sängen sväfvar
oeh dikten.
"Härligt att se!» utbrast han, «när
stjernornas Herre dem
ropar,
Huru de komma i ordning oeli svara: Ilar äro
vi alla; Lysande alla ined fröjd för Hans skull,
hvilken dem skapat.»
Begge de unga härvid på den blinde beklagande
sågo. Fordom hade lians blick till de längst
undflyende stjernnioln Letat sig fram. X u giek i
den stående natten för honom Ingen stjerna mer opp.
Dock än ur hans ögon en stråle Blänkte åt skyn,
lik pilen som når den flygande örnen, Lysande andra,
fast ej honom sjelf. «Så nära till himlen Har
jag aldrig mig känt, som i qväll,» utropade Brahe,
Blickande än åt stjernorna, än åt de ögon, som höjda
Eller sänkta hans själ hänförde i himmelska känslor.
«Sirius uppgår,» ropte härvid lludolphi på kullen,
«Klar som en liten sol!»
«En sol, den störste af solar, Ar han, mitt
barn! Se der,» fortfor han, vänd till
de
andra,
«Ett af de slutliga mål, dit en ny uppstigande bana
Andarna för; hur stort, hur härligt är redan det
första, Denna vår sol! dit Eden med alla dess sälla
förflyger, Under det jorden förbränns och dess verk.
Hvad syner der
öppnas! Hvilken förklaring! hvad vexling af fröjd! då
planeterna alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
