Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Tyskland. II. Den blinde vid bommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
Nu är jag vaken och spor: är den tänkbar, denna,
gemenskap Mellan den verld, der vi blott ined ögon
och öron och lemmar Hjelpe oss fort, och den,
dit ingen kan taga af dessa Någon enda med sig?»
«Så tänkbar,» svarte den blinde,
«Som din kropps och din själs gemenskap. Sedan du
frågor Väcker af sådan art, så lägger jag harpan ifrån
mig, Rynkar min panna och söker ett par glasögon
ur lådan, Blin4 som jag är. Men siig, hvad annat
äro så många, Hvilka med solglas ställa sig fram,
der solen ej skiner? Hör rnellertid mitt svar.
Till Gud, den högsta af andar, Ställer vår tanke
sin flygt ifrån den trappa på jorden, Der vi de
öfverste stå, och lånar åt honom ett menskligt
Öga och hjerta. Men sätt, att han oss lånte
sin egen Känsla och blick: hur skulle vi då förnimma
och känna? Eller tror du att Gud ej ser, ej hör,
eller känner? Han som ögat har gjort och örat, och
handen och hjernan! Men lik godt: då han skapte
dem. ville han blott, och de
v ord o.
Ja, hvad häri tänker, det sker. Ett nytt system
af planeter Föds i hans hufvud, ej förr, än
det hvälfver sin bana i
rymden.
Nu hvad hans allmakt gör öfver allt, det gör i en
inskränkt Krets hvar ande; det gör vår själ i
sin kropp. Hvad hon
tänker
Blir i sekunden ett ord, blir åtbörd, rörelse,
handling. Såsom naturens Herre är lydd af stormen
och blixten, Så af sin tunga, sin hand, sin fot
den dödlige lydes. Dock de tröttna till slut, och
fängslad af dem han befallte Känner sig anden,
till dess hans bojor brytas af döden. Länge förut
likväl man dör, blott genom sin tanke. Ty hvad
är döden? Säg! En söndring, förlossning,
förklaring. Anden sig söndrar ur stoftet, och los
ur sinnenas boja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
