- Project Runeberg -  Frans Michaël Franzéns samlade dikter / Femte bandet /
331

(1867-1869) Author: Frans Michael Franzén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Tyskland. III. Stormen på Felsberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

331

Innan likväl han ställde sig fram mot den hjelte,
dem förde, Ville han trygga sin väg.
Med en hälft af den väldiga

hären

Sände han Kratz, att ifrån Tseu-Brandenburg, med
ett dråpslag,

Utan att skona ett lif, utrota dem, såsom ett förspel
Af det, han ärnade sjelf. På vägen skulle han
Felsberg Taga, som löf af en ridande bryts.

Af ålder, ett bergslott,

Hängde det öfver en brant, befäst af naturen allena,
Saint med femtio svenskar, ur Horns regemente,
beväradt. «Ingen vall der fins, blott klippan, och
inga kanoner: Endast med svärd och mod och armkraft
skall det försvaras!» Sade han: «livcm vill dit?»
Och de femtio valde sig sjelfva. Främst erbjöd sig en
yngling, som, nyss inskrifven i hären, Sedan han boken
mot svärdet förbytt, i spetsen för femton Hurtiga
gossar, sig smög i en båt, på Odern, om natten, In
i fiendens läger och slog, af hundra kroater, Några
i sömn och andra i strid. De Öfriga flydde. "Fram
till konungen förd, han lade för honom en fana, Der,
i högrödt fält, örnvingarna glänste af silfver. Såsom
de femtons förut, så nu de femtios höfding, Stod han
på borgen och såg den fiendtliga hären i nejden Breda
sig ut som en svallande sjö af en stigande vårflod.

«Si, nu gäller det!» ropte lian, glad: «nu, tappre
kamrater, Visom, att vägen hit skall banas af döda
på döda!»

Kratz, som trodde sig der ett vaktombyte blott göra,
Sände dit upp ett befallande ord, som möttes af
detta: ^Slottet ej kominer till er, om I ej kommen
till slottet. Icke det tages med ord, ej medan vi
femtio lefva!» Leende, under sin harm, åt svaret,
ropade fältherrn: «Upp, soldater, och kasten dem
ner, så många de äro!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fmfdikt/5/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free