Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Tyskland. III. Stormen på Felsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sände ur fönstren en skur af skott ur de sparade
bössor.
Mången dem fällde likväl, då de lossades; blödande
nedsjönk
Lossarens arm: han sjelf sjönk ner i den rinnande
bloden.
Trampad af fiendens fot, som rusade in genom
fönstret,
Dödde han glad, med en bön för sitt fädernesland och
sin
konung.
Nu i rummen begjutes en strid, som i murarne
genljöd. Åtta blott lefde ännu af de femtio. Än med
de åtta Höfdingen stod, till försvar beredd; dock
gaf han sig fången Mot det vilkor, att sjelf åt Kratz
få lemna sin värja. Denne, som hotade nyss att hugga
dem alla i stycken, Rördes, vid ynglingens syn,
och sade till honom med godhet: «Tag din värja igen
och var fri!» Han blygdes att visa, Hvilket barn
det var, som vid Felsberg honom fördröjde.
Ynglingen flög till Demin, som en lössläppt fågel,
och
värjan
Tog till vittne, i det han beskref den nya bedriften.
Gustaf, förundrad att se i de ädelt blomstrande
dragen
Skymta en bild, som bekant för sitt hjerta han tyckte
sig
finna,
Sporde hans namn.
«Jag döptes till Gustaf!» svarade gossen, Rodnande.
«Svensk är jag född, ehur’ uppfostrad i
Tyskland,
Genom en hemlig vård af en far, hvars namn jag ej
känner. Hållen i Wittenberg till studier, som egna
en ädling, Flydde jag dän, otålig att mig få öfva
i strider Under din fana, o konung, med hopp att,
genom ditt bifall Öfver min tjenst, en dag i faderligt
sköte bli sluten. Dold, som Gud, för min
syn, som Gud dock nära mitt
hjerta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
