Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Tyskland. VI. Magdeburgs belägring 1631
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Knappt hon det sagt, då en knall, kringdundrande,
skakade
huset,
Fönstren sprungo, och dörrarne upp ur låsen sig
bröto; Stolarne flyttade sig, och vaggan begynte sig
röra. Ilande dit, med händren i höjden, som ville
hon taket Hindra att falla på barnet, hon fann det
slumrande ostördt. Dock i sin egen famn omhägna det
vill hon i döden, Väntande den ined lugn, då en bomb
ånyo der ofvan liamlar och ger i sitt språng
ett dån, som folie ett torn
ner.
Hvalfvet ej brast likväl, men taket försvann i ett
dammoln. Allt var stilla igen. Med en tacksam suck
till Försynen Lade hon ned sitt barn, som fortfor
sött i sitt slummer. Dock det vaknade nu; och hon tog
det åter på armen Med den känsla, som när det nyfödt
lades hos henne. Såsom en mor blott ser, hon såg på
dess ögon, der himlen Speglade sig i all sin renhet,
såg på dess kinders Skära, af sömnen förnyade glans.
Paradisiska äpplen Fägnade Eva ej mer, då hon än ej
rört det förbudna. Nu den jollrande mun, och nu de
smekande händer Kysste hon. Fäst vid sitt
barn med syn och tanke och
känsla, Salig af kärlek, förgät hon en stund all fasa
derute.
För den lilla förgät hon äfven de öfriga tvenne
Älsklingar, fast ock för dem sitt lif uppoffra hon
velat: Om det ett offer må kallas; ty blott i de
späda hon lefde. Sjelf blott mor, hon älskade ock i
sin make nu mera Endast de käras far. Nyss hade
de tvenne med bäfvan Hängt sig vid modren fast.
Nu såg hon dem åter, i sorglös Oskuld, leka med lam
och herdar och palmer och englar Vid ett Bethlehem,
af vax skönt bildadt, till julskänk. Men dem lockade
snart till altanens öppnade glasdörr Blommornas
prakt och en dufva, som, snöhvit sjelf, med
de röda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
