Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Tyskland. VI. Magdeburgs belägring 1631
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herren Zebaoth .s j cl l’. Oeh vore det
endast till döden: Bättre är falla i strid,
ined svärdet i handen, än hemma Slaktas pil.
egen tröskel och st; misshandlas de sina
Sådant ode bereds ät de folk, som besegras al
’Tilly, Hela var stad till ett brinnande bal han
lofvat ät päfven. Dö åtminstone ma vi förut, om
ej segra vi kunna. IM ön förlorom ej hoppet ännu.
O, kommen, i Ghids namn Kommen- jag sjelf,
fast grånad, skall följa er. Kan jag
ej strida,
Skall jag bedja för er, som nu jag beder:
O, Morro! l<Yiils oss, .strid för oss du!
Körbnrma dig öfver os^,
Fader!»
Lyftande öfver sitt bröst de sammanfogade
händer,
Båd den gamle, med ögonen sänkta; ooh sedan
han bedit,
Säg han ät. himmelen upp med tröst,
oeh begynte: «Vj’ir
Gud är
Oss en väldig borg.» Uppstående, stämde i
sången Hela församlingen in, oeh sjungande giek
bon ur kyrkan, Sjungande grep hon till vapen,
oeh sjöng, då hon fienden
mötte.
Förd af sin ondast med andans svärd beväpnade herde,
Hoppas hon nå i hans spår ett fädernesland, som är
evigt, Om hon ej mäktar det jordiska mer försvara
och rädda.
Vittne härtill och glad att känna igen i den
gamle
Braun, honom kär som en far, nu först
den förbleknade
hjelten s Ande sin %gt upphöjde och njöt sin
saliga frihet.
Striden emellertid brann fort vid hörnet, der kedjan
Ryttarne fällt, som, med hugg anfallne, dock reste
sig åter Blödande: månge likväl, med dödens färg
i sin uppsyn, Sjönko tillbaka igen. De öfriga
stodo så fäste, Nu till fots, som förut till häst
pilsnabbe de varit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
