Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Tyskland. VI. Magdeburgs belägring 1631
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arm sig höjde mot arm. och klang gaf klinga
mot klinga. Kodan tröttna begynte de få, och
veko tillbaka, Yända likväl mot fienden an oeh
huggande framåt.
Plötsligen öppnas en port oeh från sidan öfver
de stolta, Om sin seger oeli stadens besittning
vissa, AValloner Störtar sig fram en tropp,
i hvars spets en man, som ett
lejon
Oemotståndelig, koin, med två unglejon i
följe. Schmidt, som i rådet satt oeh var
främst af de borgliga
stridsmän,
Hade ur templet, då der han såg den döende hjelten,
Skyndat sig ut, med en handfull kämpar,
som växte på
gatan, Genom det ropet: "Schmidt oss anför!» ökad
och eldad,
Falkenberg härvid, ehuru af etherns åt höjden
Dragande ström hänförd, sin flygt dock sänkte
tillbaka. Vann ännu för sitt kall och sin
konung, grep han med
ifver Efter sitt svärd. Förgäfves! Dock
Schmidt af hans anda
en ledning
Får, och bevisar sig nu en höfding, ej endast en
kämpe. Se! hur en Pappenheim han segren rycker ur
händren.
Dagen, som re’ri framstrålade klar, för folket i
fönstren
Viste en syn, der moln af rök än fasorna skymde,
Än dem förhöjde, då, blodig och blek, emellan
dess hvirflar,
Här en stupad rad och der en stupande syntes.
Nu den skara jemväl, som Braun anförde från
templet,
Hvimlade fram från ett hörn och långs den
sluttande gatan
Hotade fiendens rygg. som frälste sig genom en
tvärgränd.
Snabb var hans bäfvande flykt. Ät inuren
drifven tillbaka,
Mätte han re’n i tanken sitt fall från vallen
i grafven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
