- Project Runeberg -  Frans Michaël Franzéns samlade dikter / Femte bandet /
372

(1867-1869) Author: Frans Michael Franzén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Tyskland. VI. Magdeburgs belägring 1631

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tilly, som fattat det hopp af Wolf rams löften,
att staden Vunnes med ens, af nattligt forsat
ölVerrumplad, nu stridens

Växande lågor förnam oeh befallte att stormen
begynna. Mansfeld, all sin kraft anspännande,
sträfvar åt Heidecks Ramlade torn. Förgäfves!
- Med lik blott fyller han

grafven.

Mången lefvande ock med de döda från slippriga
branten Halkade ner. Ej bättre det lyckas
för Adolf vid Kräck-

port.

Slagen tillbaka från två försök, han det tredje
befaller; Men hans kämpar stå orörliga: ingen
ett hopplöst Offer vill bli. «Jag sjelf vill,»
ropar han, «visa er vägen.» Få blott följa likväl.
För stolt att vända tillbaka, Klänger han fort och
ser derofvan sin fiende Christian Hånfullt le.
I blindt raseri mot honom han rusar, Såsom en sårad
björn åt det träd, dit jägaren flydde. Men som
denne der står, med spjutet beredt till ett
dödshugg,

Så med sitt svärd står Christian färdig att möta den
djerfve. Dock ej hindrar han sjelf och förbjuder
de andra att hindra Prinsen, att nå bröstvärnet och
der framträda till envig. Enskildt hat till hvarann
de buro vid hofvet i Werthheim, Genom. Julias höga
behag och strålande skönhet Söndrade. Ej den ena
dock mer än den andra var lycklig. Hennes hjerta
oeh hand åt en svensk, * åt en af Germa-

niens

Hämnare, den hon ej skådat ännu, bestämdes af
äran. Häpen derofvan, häpen dernere, såg man de
båda Prinsarne börja en strid, som vandrande
riddare fordom. Redan med ögon och svärd de hota
och nalkas och mötas, Askmoln likt, som stöta ihop:
då en kula från fältet Kommer förflugen och surrande
rör vid Christians refben.

* Johan Baner, som i sitt andra gifte hade
prinsessan Elisabeth Juliana till Löwenstein.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fmfdikt/5/0374.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free