Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julie de St. Julien eller Frihetsbilden. Företal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FÖRETAL.
Den tidepunkt, hvaraf följande skrift innehåller
en målning, var för mycket märkvärdig, för att ej
äfven hos det uppväxande slägtet lemna ett djupt och
outplånligt intryck. Franska revolutionen uppfyllde
icke endast alla tidningar och tidskrifter, utan
de flesta samtal i högre och lägre kretsar. Om de
offentliga bladen den tiden måste vara mera varsamma
och förbehållsamma än nu, så var deremot, och kanhända
såsom en följd deraf, det enskilta umgänget mera
öppenhjertigt och frimodigt, och derigenom mera
lifligt och lärorikt. Så blef redan i författarens
första ungdom, ehuru litet hans håg då var eller
sedermera varit vänd åt politiken, en grund lagd
till närvarande framställning. Dertill kom en resa,
som han gjorde till Frankrike år 1795: det året, då
efter Robespierre’s fall ett nytt hopp för franska
Republiken uppgick genom den nya inrättningen af
tvenne kamrar och fem regenter. Således, ehuru
detta stycke icke var påtänkt, innan det begynte
skrifvas och nästan i detsamma tryckas: så hafva
dock materialierna dertill redan trettio år legat
beredda dels i författarens dagbok, dels i hans
föreställning. Det mesta af det, han beskrifver, har
han sjelf sett; och en del af det historiska hörde han
på stället. Dock har han, för att försäkra sig om dess
sanning, dermed jemfört kända och pålitliga skrifter
öfver franska revolutionen. Äfven till Köpenhamns
brand, nemligen den, som 1795 förstörde en tredjedel
af staden, och ej bör förblandas med slottsbranden
året förut, var författaren åsyna vittne, och har
efter naturen målat dess taflor.
Poesien bör visserligen icke, med uppoffring af
sin sjelfständighet och frihet, ingå i tjenst hos
historien eller politiken, mer än hos någon annan
vetenskap eller konst och näring. Men såsom i en
lärodikt alla hennes prydnader vore förspillda, om
läran deri saknade all rimlighet och sanning: så
fordras äfven i ett poem, hvartill ämnet är taget af
en historisk händelse eller omständighet, en viss
enlighet med densamma, just för sjelfva poesiens
skull; ty hennes framgång beror af den illusion,
hon åstadkommer. Om den grund, hvarpå hon bygger,
i det hufvudsakliga alltför mycket afviker ifrån den
verkliga och allmänt kända beskaffenheten af tid
och ställe, händelser och personer; så hotar hela
byggnaden att falla; och den vackraste poesi kan ej
hindra dervid samma obehagliga känsla, som man har
vid åsynen af det lutande tornet i Pisa.
För öfrigt, hvad närvarande poem angår, så
äro blott tiden och scenen och, om jag så får
säga, dekorationerna deri historiska, men sjelfva
handlingen, så väl som personerna, är helt och hållet
en dikt. Det är således endast för de förras enlighet
med verkliga förhållandet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
