Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julie de St. Julien eller Frihetsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
I hennes stora svarta ögon glänste, Då hon dem lyfte
åt den sköna bilden. Emellertid föll hennes egen
bild Ej mindre skön, fast ej så öfverjordisk, Ifrån
en spegel, som vid sidan hängde, I Fjellmans ögon.
Häpen trodde han Sig än en tafla se, och hvilken
tafla! Hon lefde der, hon som häris hjerta vunnit. Ja,
det var hon, som, då han vände sig, Stod fram och
sade: «Av det icke ni, Soin tappat detta blad?
Ack! tillåt mig Att fråga om ni känner den det
skrifvit?»
«Ja,» svarte Fjellman, «i min egen hand Det lemnades
af grefve St. Julien.))
«IIan lefver - prisad vare Gud! men hvar? Och huru?
Säg mig. Ack! på tvenne år, Hvad grymma år! jag
intet hört af honom.»
Han skulle svara, då fru Armand kom
Och Eose Clement, så kallade hon henne,
Med glädjerop i sina armar slöt.
«Se dessa begge,» sade hon och viste
På henne och på bilden af Julie.
«0m ni dem sett tillsammans, hvilket par
Af engiavänner! Jag dem båda kännt
Från deras späda år, från det de föddes.
I samma vagga och vid samma bröst
Jag såg dem småle åt hvarann och jollra,
Och sammanfläta sina späda fingrar;
Ty Eoses mor var amma åt dem begge;
Och när hon dödde, hade begge dock
En mor ännu i modren till Julie.
En sådan jemlikhet, som föds af kärlek,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
