Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julie de St. Julien eller Frihetsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ar ädel i sin grund ocli har bestånd.
Den vill jag prisa, ej den Jaeobinska,
Som är ett orent foster blott af afund
Och lika uslingar af alla gör.
Men grefvens dotter lyfte upp sin vän
I bredd med sig till samma dygd och sällhet.
Jag såg dem fostras upp, som tvenne systrar,
Naiva, öppna, barnsligt kära båda,
Ehur’ de väckte, re’n som barn, en viss
Högtidlig känsla, som de barn i taflan,
Dem Christus kallar fram att dem välsigna.
Mer af en engel hade dock den ena;
Den andra åter, då hon växte upp,
Var i sin ställning mera lik en nymf,
En af Dianas nymfer, på en gång
Stolt och naiv. Jag ville likna dem
Vid nejlikan och eternellen här.
Till begges minne satte jag de tvenne
l samma vas att famna om hvarann.
En eternell i himlen är hon nu,
Den arma Ilose, jag skulle sagt Julie:
Se, namnet står der under hennes bild.»
(fAck!» ropte hon, som med det funna bladet
Från landet kommit och det höll ännu
I handen fast, som vore det en skatt.
«Ack! hvarför dölja sanningen nu mer,
Se’n faran är förbi? Om ock ännu
För små tyranner, se’n den store föll,
Vi måste frukta: så behöfve vi
Ej misstro denna fremling, till oss sänd
Från St. Julien. Ja, utan detta blad
Jag skulle trott er uppsyn blott, min herre!
L ögonblicket, då jag såg er stå,
Med målarns blick, ?å väl som med dess pensel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
