Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julie de St. Julien eller Frihetsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till döden förd. Ack! innan vi det visste, Var
hon ej dödlig mer. Då skrefs mitt namn På hennes
bild, och jag tog hennes an. Näst honörn, som var
Gud och rnenska blef, För att mig frälsa med sin död
på korset, Jag henne skyldig är en tacksam kärlek,
Som ej af tiden mätes eller stängs. Den lyfter
mig från jorden redan nu Och följer mig till himlen,
för att der l hennes famn min salighet fullkomna,
Och evig bli, som kärleken till Gud.»
När hon det sagt, blef en högtidlig tystnad. Ej
hade hon, och ej de andra tvenne, Ett jordiskt
uttryck för sin höga känsla, Då hennes blick
förklarad upp åt skyn Sig höjde, och med sig
upplyfte deras. Se’n vände hon de andaktsdruckna ögon
Igen åt bilden af sin vän och log. Det var det leende
af himmelsk kärlek, Hvarmed en engel i en lägre sky
Ser på en öfvereiigel i en högre, Då vid den Högstes
thron de begge tillbe.
Men ock på jorden hade hon ännu
Ett föremål som fäste hennes hjerta.
«Ack, sätt er här!» så ropte hon till Fjellman,
«0ch säg mig örn rniu far allt hvad ni vet.»
Det var ej mycket; ty han föga gifvit
Uppå den gamle emigranten akt,
Ehur’ han ofta honom mött bland träden
}?å vallarne, som omge Köpenhamn.
Med spetsmanchetter, pudradt hår och lockar,
lian syntes honörn lik en vålnad blott,
Som 2’ick igen från en förfluten tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
