Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julie de St. Julien eller Frihetsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och af vår boning1 teckna den idyll, Ni sedan viste
mig, så tänkte jag: Det är en vän af konsten och
naturen; Han söker inga offer. Aldrig- satt Den
röda mössan på ett sådant hufvud. Förut, hvar gång
jag såg en obekant Vid porten stanna, eller blott se
in, Med dröjda ögon under fortsatt färd, Jag darrade
af skräck. Jag är dock ej Af de mest rädda i
mitt svaga kön, Men jag har uppväxt i en skräckfull
tid; Och när ni höra får, hvad slag mig träffat,
Ni mig förlåter, om jag bäfvar än. Men, med ett ord,
er åsyn gaf mig straxt, Jag vet ej hvad för en
förtrolig glädje, Liksom jag anat, hvad ni bar till
mig För dyrbar helsning. Ack! ni vet ej sjelf,
Hur dyrbar - från min far.»
«Ni är Julie!»
Utroptc Fjellman, som det fruktat redan. »För
St. Julien hvad glädjebud! Hvad hopp, Hvad band,
som fäster honom än vid verlden! Och denna bild?»
«Ar bilden af min vän,»
"Var hennes svar, «af Ilosc, som med mitt namn Och
i mitt ställe gaf sig sjelf i döden. Mig sökte man,
jag var till offer dömd Och skulle fängslas. Af en
händelse Var jag ej hemma, ej fru Armand heller;
Men Eose Clemcnt, från landet kommen nyss. I rummet
satt, då vakten trädde in. När hon förstod dess
afsigt, sade hon: Jag; är Julie af St. Julien.
Hon gick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
