Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julie de St. Julien eller Frihetsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blott Öfver natten kunde fru Armand Förmå Julie att
stanna i Cambray. «Cleinent mig saknar,» sade hon.
«Ej blott Mitt sällskap, men min vård han har af
nöden. I går, ehur’ han slog sin äng ännu Med
liflig raskhet, röjdes i hans uppsyn, Fast glad och
vänlig som den alltid är, Likväl en smärta, som
han dölja ville. Jag vet ej, om det var ett förebud
Till sjukdom, eller blott en själens oro. Törhända
fruktar han, att mig förlora, Se’n detta bud är kommet
från min far. Hvad det än är: jag måste skynda dit,
Att honom bistå eller tillfredsställa.»
l dessa ord fann Fjellman mot den sorgen, Att skiljas
från Julie, en hemlig tröst. Han förde till Paris
med sig det hopp, Att döden snart det bandet skulle
bryta, Hvarmed hon fäst sig vid den gamles dagar. Då,
tänkte han, får jag till Köpenhamn Eli hennes ledsven.
Hvad han tänkte mer, Var mörkt och obestämdt; ty
utan gods, Så väl som utan börd, ej hennes hand Han
kunde hoppas. Af sin lyckas fall Blott mer förhöjd
var hennes faders stolthet. Han sjelf för öfrigt af
sitt tänkesätt, Som frihetens och republikens vän,
Ej ens för henne ville offer göra. Ej heller kunde
af de fasors mängd. Bland hvilka de stått upp,
hvarom han nyss I Armands hus blef så förskräckligt
påmint, lians nit för dern mer kylas af, än allt,
Hvad rysligt skett i religionens namn, Dess helgd
och sanning i hans tanke störde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
