Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julie de St. Julien eller Frihetsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
Som öfvergått det södra och det vestra.
Jag nämner blott Lyon, min arma hembygd.
En stad, som vinns af fienden med storm,
Förstörs ej så, och aldrig har en hord
Barbarer så misshandlat dem de kufvat.
Jag har ej hjerta att beskrifva det;
Ej heller ni att höra sådan jemmer.
Ett drag är nog, att visa hela taflan.
S’en staden lemnat sig på ett beting,
Som genast bröts (ty hvad är ed och tro
För dem, som afklädt sig all mensklighet?),
Blef guillotinen, lik en segerbåge,
Ställd på ett torg, dock ej på ett allenast.
Ehur’ vid den det gräfdes djupa diken
För blodens aflopp, måste den likväl
Tre gånger flyttas för den öfversvämning,
Den röda floden gjorde rundt omkring.
Dock var ej Collot nöjd med detta blodbad,
Ej nöjd att en i sönder slagtad blef.
Nyej, hela skaror fälldes på en gång
Med skott, drufhagels skott, hvarvid en mängd
Blott sårades och länge p inte lågo.
Af särskildt lidande se här ett prof.
Af bomber var förstördt det hus, som böd
De sjuka och de fattiga en tillflykt.
En man af hjerta och förmögenhet
Erbjöd sig att uppbygga det igen
På sin bekostnad. Detta ädelmod
Blef gjordt till brott, och han till döden dömd.
Hans maka, som var mor för tio barn
Och nu det elfte åt hans kärlek bar,
För Collots fötter föll och bad om nåd.
Förgäfves. Mannen rycks ur hennes famn
Och vräks på bödelskärran. Som en bild
Orörlig, först en stånd, hon efter den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
