Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julie de St. Julien eller Frihetsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För att sig dölja, eller för att nu Det vunna
rofvet njuta med behag, Uppträdde i en hast, som
Muscacliner, Med utsökt drägt och yppigt lefnadssätt,
De samme, som förut ej blott i tal Och seder, men
i grof och tölpig klädsel Bevist sitt nit som äkta
Sansculottcr. Marsin, så hette han, sin vildhet dock
Med all sin elegans ej kunde dölja. Hans plumpa skick
mot drägtens finhet svor, Och likt ett lejons var
hans Titushufvud. Dock i hans uppsyn saknades det
lugn Och majestät, som är hos djurens konung. Hans
djupa ögons blick var mer en tigers, Då bakom gallret
han ett rof betraktar.
Hvad Marsin yttrat, hade väckt hos Fjellman
En större afsky, än de grymma scener,
Han af de andra hört. Ty, tänkte han,
Det onda som är gjordt, ehur’ bedröfligt
I sina följder än och sina minnen,
Är dock förbi. Men att det tänkesätt,
Hvaraf det föddes, hylla, fostra upp:
Det är en styggelse, som lefver fort.
Det är att väcka ondskan ur sin graf
Till nya missdåd, nya skändlighetcr.
<fÄr franska republiken», sade han,
«Lik Gretas labyrinth, och friheten
Hos er, lik Minotauren der, ett foster
Af menniska och djur, som lefver blott
Af menskoblod och fordrar ständig offring?
Då föredrar jag enväldet i Danmark.
Ehur’ jag reste hit att se idéen
Af samhälle bli verklig bland ett folk,
Som, se’n det brutit despotismens ok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
