Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julie de St. Julien eller Frihetsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
En lykta lefde än, hvars matta sken Till
hans bestämda boning honom lyste. Ar detta det
beundransvärda sätet For allt hvad skönast och
fullkomligast I smak och bildning, yppighet och
prakt Europa äger? sade han i trappan. Dock när
han trädde in i rum, der allt, Som ej var guld och
siden, var en spegel, Der honom mötte till och med
i sängen Hans egen bild, så tänkte han: «Jag ser,
Att jag är i Paris, och att Paris, Trots republiken,
intet Sparta är.»
Vid dagens tandning, som han sömnlös väntat,
Gick han ur huset och befann sig straxt
Vid Louvrens pelarrad. «Hvad ädel prakt!
Hvad regelbunden och dock tvångfri skönhet!»
Utrop té han förtjust; men när han sedan
Det öfriga besåg, och Tuileries,
Dermed förenadt, kringför med sin blick,
«Ha!» tänkte han: «hvad talande symbol
Af franska monarkien i hennes glans!
Så ställde hon en präktig sida fram,
Och var likväl en rå oformlig massa,
Hvars yppiga sirater ej dess brist
På sammanhang och ordning öfverskylde.
I despotismen, hur den än befäster
Och sammanbinder sin ofantlighet,
Ar alltid blott en ofulländad storhet.»
«Se,» ropade en röst, som för Marsins Han skulle känt,
om han ock icke sett Sig öfver axeln stå hans stora
hufvud Och grofva finger. «Sc och läs de orden:
«Ur detta fönster sköt med en karbin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
