Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julie de St. Julien eller Frihetsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
Midt i Paris naturen sjelf! Hon satt der
Ej i en trädgård blott} men i en skog.
Och i dess skygd, ehuru skild den var,
Med sina stammars höjd och kronors prakt,
Ifrån den vildmark, som hans hembygd omgaf,
Framställde sig likväl för honom nu
Ett minne derifrån utaf den frihet,
Som i dess lugn med honom växte upp,
Och än på skridskor lopp i kapp med honom,
Än körde renen för hans lilla snöbåt,
An, då han uppväxt till en själfull yngling,
Stod som en hög och majestätlig skönhet
På fjellens spets och viste upp åt skyn.
Natur! hos dig, utropte han, är frihet.
Men kan hon trifvas i deri verld, jag ser
Af konsten inträngd i den krets, der står
Af sten uppstaplad, till en mötesplats
För alla ränker, alla brott och laster?
Det lif, hon ger, som jag mig tänkt så skönt,
Fins det väl der? Får jag det se rättnu
I hvimlet, som begyns på torg och gator,
Och följs af mödors larm och nöjens stoj,
Af egennyttors och passioners strid,
Af dolda anslag och af uppenbart
Mot lag och ordning höjda upprorsröster?
Jag räds, att friheten, Astrea lik,
Och fäst vid hennes hand, om någon gång,
Sc’n gyllne tiden är förbi, hon jorden
Ännu besöker, stannar på dess berg,
I tjell, der dygden bor i himlens granskap. -
Hvad ser jag? Är det ej Astrea sjelf,
Som kommer der så blomstrande och skön?
Rättvisans vågskål bär hon på sin skuldra.
Och fredsoliven kröner hennes hand.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
