Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julie de St. Julien eller Frihetsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l ett palats, nu sitter på en vind
Och tar emot den mjölk, jag bär till henne,
Med egen hand och skummar af den sjelf.
Jag ville säga när jag kommer in
Till henne nu, så kan jag stiga fram
Så här, med händerna i sidan, stursk,
Och kalla henne du, och sätta mig
På hennes stol och låta henne stå.
Jag kan det göra om jag vill. Jag gör
Det ändå intet. Skulle jag dertill
Ha hjerta, när jag mins, hvad hon har varit,
Och hur hon redan då var god och vänlig?
Den stackars frun! Det gör mig ondt om henne.
Hvad stor förändring! Också får hon alltid
Af mig sin mjölk för bättre pris än andra.»
Förnöjd och rörd afhörde henne Fjellman, Och med
det uttryck hennes väsen bar, Af en så huld som
fri naturens dotter, Jemförde hvad han hört om
frihetsspråket Hos mångelskorna i Paris. En tår
Kom i hans ögon, då han såg på henne Och tänkte:
Gud! om friheten en dag Sig spegla finge öfverallt på
jorden I meriskohjertan såsom hennes rena! Nu såg han
ock med ny förtjusning parken, Som blef högtidligt
skön, då morgonrodnan Ibland dess skuggor bröt
sitt purpursken. Med stegrad känsla, då han äfven
henne Såg rörd betrakta hvad hon sett så ofta, Han
stod der tyst, och tyst stod äfven hon. «Kan du mig
säga,» sporde han till slut, «Hvad stället heter?»
«Elyseiska fälten,» Fick han till svar och tänkte:
«Det är vardt Sitt sköna namn. Jag dricker här
af Lethen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
