Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julie de St. Julien eller Frihetsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon gick; men Fjellman dröjde än en stund Vid bilden.
"Hvad bevis på tidens hvälfning! Jean Jacques
i Tuileries! Men detta barn, Ar det Emil? nej,
det är franska folket, Som i sin frihet stapplar,
barn ännu, Men snart skall lära sig en säker gång-Till
sällheten och dygden, på den väg Som du dem visar,
du vår tids profet, Trots allt det missbruk af din
lära göres. Är det linialens fel, om gossens hand Den
vänder snedt och sneda linier gör? Men när sin stil
han hunnit öfva opp, Behöfver han ej den, ej förskrift
mer. Ditt «statsfördrag», om det förgätas må, Der
lag och öfverhet af ålder gjort Ett rike lyckligt,
är dock ingen dikt. Och om vårt slägte till naturens
enfald Ej återvänder, ej det kan, ej bör, Så måste
det naturens rätt dock hylla. Ja, som naturen sjelf,
trots hvad orkaner, Jordbäfningar och vattenfloder
härja, Står fast vid sina lagar och sin ordning:
Så skall ock menskorätt, förnuft och sanning, Trots
allt hvad mörkrets och förtryckets makter Förmå
bland folken, segra dock till slut, Och tidens ur,
om än dess visare Tillbaka vrids, dock aldrig går
tillbaka.»
Så tröstad, gick han fram i en allé, Der natten
under skygd af täta kronor En fristad fann ännu.
Dock i dess fond En öppen plats var re’n af dagen
upplyst. Der stod en upphöjd bild, hvars hvita sken
Hans synmål blef och skyndade hans gång. Ju närmare
han kom, ju högre steg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
