Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julie de St. Julien eller Frihetsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Plans väntan, eller, hvad den redan var,
Beundran; ty hvad ögonen ännu
Ej tydligt sågo af dess höga skönhet,
Det såg hans fantasi; och hvem hon var,
Det sade honom straxt en säker aning.
Blott friheten har detta majestät,
Som lyfter upp oss, då det oss beherrskar,
Utropte han, i det han nära kom
Och nu begynte henne rätt betrakta.
Hvad öfverraskning! hvilken sällsam likhet!
«Det är Julie, så väl i anletsdrag,
Som växt och ställning. Ja, det är hon sjelf.
Hvad vink af ödet! Derför blef jag straxt
För henne upptänd. Det är friheten
Mitt hjerta tillhör, då det tillhör henne.»
Om likheten ej var så stor, han tyckte, Var den dock
någon, antingen en slump Det vållat, eller, som ett
rykte sagt, Bildhuggarn sett Julie och blifvit rörd
Af hennes ädla uppsyn och gestalt. Af denna likhet,
som nu andra gången Framställde för hans själ i samma
bild De två, för hvilka blott han ville lefva, Blef
han så hänförd, att han knäböjd sjönk Med händren
på sitt bröst vid bildens fot Och tillbad den som en
gudomlighet: Då dessa ord, som taltes med en djup Af
sorgen nedstämd röst, hans tjusning störde.
«Hvad gör du yngling? Hör! det var i Rom
En vän af konsten, som en bild af Venus
Förtjuste så, att han i den blef tänd
Af galen kärlek, som Pygmalion.
Dock ej, som denne, hade han den lyckan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
