Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julie de St. Julien eller Frihetsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det sista var: dervid sin hjelp, sitt stöd Den gode
Nordbon honom gaf förgäfves.
I detta ögonblick anlände dit
De tvenne köpmän, som dem följt på resan,
Och på den lidande med ömkan sågo.
«Det straff, han ger sig sjelf, den arme s värm m
Så talte sakta han ifrån Ärras,
«De borde lida alla dar och stunder,
Som voro Ludvigs råd, och på en gång
Hans fall beredde och den sköna saken,
Som väckt Europas, ej blott Frankrikes,
Förtjusta hopp, förderfvade och spillde;
De med ett ord, som, under sken af nit
För monarkins bestånd och kronans rätt,
Blott ville rädda sina företräden,
Ett arf från mörkrets och förtryckets tider;
Och se’n hans svaghet till en dubbelhet,
Så stridig med hans hjerta, de förledt,
I farans stund sin konung öfvergåfvo.
För öfrigt tänker jag på Ludvigs död
Med mindre harm, än på den skymf han led,
Då, med Santerre i spetsen, pöbeln uppstod
Och först i ständernas församlingsrum.
Inträngde sig och deras rådslag störde,
Och sedan kränkte kungaborgens helgd,
Ja, den af lagen åt hvart enskildt hus
Beskärda freden. Detta folk, som var
Europas mönster i belefvenhet,
Tillät sig mot sin konung, då han satt
I huslig hägnad med gemål och barn,
Hvad ej den lägste af hans undersåter
Ohämnad skulle tålt af sina likar.
Med svärd och stafrar, hotelser och skälsord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
