Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julie de St. Julien eller Frihetsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l Tan återtog: «Det arma, l)liuda folket
Förlåtas bör; men ve! dess ledare.
Som ej betänkte, att med statens hufvud
Föll ock dess kropp och blef ett rof för vilddjur.
Rättvisan på sig sjelf begick ett mord,
Då hon sitt helga värn till döden dömde.
Fem röster blott afgjorde denna dorn.
Och en bland dem - var min.»
.Då han det sagt.
Sjönk han till jorden, darrande och blek, Och syntes
lida, såsom på en sträckbänk. Dock mer än kroppen led
hans arma själ, Som föreställde sig på detta torg Ej
blott de krönta hufvuden i stoftet, Men hela Frankrike
i blod och tårar. «Vill du3» så ropte i hans själ
en röst, «Vill du ditt brott försona, förr’u du dör,
Så känn, då du än lefver, samma död. Hvartill
du dömde en oskyldig man, Din konung, landets far.
Ej såsom denne Af tro och tålamod och himmelskt
hopp Lyft öfver döden: - all dess bitterhet Du
måste smaka, qvald till själ och kropp.» Och dessa
dödens smärtor kände han I sjelfva verket, då vid
denna maning Han sig begaf, liksom en fredlös hamn,
Se’n dagen slocknat, eller innan den Blef tänd,
till stället, der det dyra blodet Han hörde ropa upp
till himlens thron. Han fick der vanligtvis ett anfall
endast, An kortare, än längre, sedan fri. Men nu hans
dröjsmål, och de ord han talte. Förnyade hans marter.
Längst och svårast V T cin z c n s Dikt c. T. V T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
