Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julie de St. Julien eller Frihetsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och lians gemål och barn, men thronen sjelf,
För att bereda, hvad, ifrån den stund
De sig förenat, deras afsigt var:
En ny omhvälfning, större än den förra.
Som monarkin till republik förbytte.»
«Ett stygiij» så vidtog han ifrån Lyon,
«Ett dödligt stygn fick knngavärdigheten
Den dagen re’n, då Ludvig i Versailles
Ej kunde skyddas för en flock bacchanter;
Då allt, hvad skändligt hör till mörkrets verk,
Utöfvades ostraffadt på det ställe,
Der rikets ständer kring sin konung samlats;
Då blod bestänkte sjelfva kungasalen.
Och kungen fördes som en fånge bort.
Det hette, att hans folk eröfrat honom,
Och med en skönare triumf, än den,
Då Henrik i Paris sitt intåg höll,
Emottog landets fader i sitt sköte.
Men hvilka prydde detta segertåg?
En svärm af fräcka, furielika qvinnor,
Som med en oanständig sång och dans
Åtföljde vagnen och med fingret viste,
Likt häxor, då de märka ut sitt offer,
På drottningen, der hon vid kungens sida
Förkrossad satt och såg på sina barn,
Med ögon som sin tår tillbakahollo.
Och hvilka, tror ni, gingo framför vagnen
Som härolder för konungen, som kom
Så efterlängtad till sin hufvudstad,
Sin goda stad Paris, att der för alltid
Ibland sitt folk förbli och bo? Ett par
Halfnakna män, med kannibalisk uppsyn,
Som buro hvar sitt hufvud på en pik,
Afhuggna från den vakt vid kungens borg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
