Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julie de St. Julien eller Frihetsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som blodbestänkta fanor i eu storm,
Och högre upp i nattligt blåa skyn
Ett sken sig sprider, som de bleka stjernor
Med häpnad se, då det ej månens är.
Ja, himmelen förundrar sig att nu
Af jorden få sin dag, sin morgonrodnad.
Längs hela vägen, der de foro fram,
Dem mötte vagnar, lastade med barn
Och bergadt gods, och skaror, mest af qvinnor,
Som under gråt och klagan händren v redo.
«Kanske min far är lika husvill redan
Och ingen tillflykt har och ingen tröst,
Och söks af oss förgäfves, hittas ej
Utaf sitt barn i denna grymma natt!
livad gruflig stund för det så kära mötet!»
Så hos Julie till slut vid stadens port,
Der de för trängseln stanna måst, den oro.
Hon länge hållit tyst, bröt ut. «(.) Gud!»
Tillade hon och sprang ur vagnen ner,
«Om han är sjuk? är bränd? O kom, min vän.
l samma ögonblick var Fjellman gången,
Att spörja i hvad trakt sig elden höll,
Och med den tröst, att det är långt ifrån
Den nejd, der grefven bor, han återkommer
Och henne ger sin arm - för första gängen ,
Ty blott sin hand han henne räckt förut.
«0m jag för alltid, såsom hennes stöd.
Fick följa henne!» så ett ögonblick
Lian tänkte tjust. Dock sjelf deröfver
häpen,
Att i en sådan natt, en sådan tanke,
!. allt det grymma och förskräckliga,
Som skakade hans själ, sig blanda kunde.
Han släppte henne,- arm och sprang att .se.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
