Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julie de St. Julien eller Frihetsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad torg der var sora han ej sett förut. De liade
hittills gått emellan hus, Som blott ett återsken
af elden gåfvo. Men nu de sågo, hvad den redan
härjat. Det var ej torg, det var ett stort qvarter
Af präktigt byggda lins i rök förgångna.
Se här ett annat lika fort försvinner: Dess ena
sida är en askhög redan, Och på den andra eldens
tungor stå Ur alla fönster som ur ugnar ut. Hör,
hvilken skräll! Der ramlade en mur Och ([väfde
lågan. Snart likväl igen Hon med förnyadt raseri
står fram, Angriper nästa hus och öfver gatan På gula
vingar som en drake far.
De -gingo längre fram, der tvenne eldar, Af
hvirfvelviudar förde, hade tändt En af de vackraste
och största gator I hvar sin ända, och nu nalkades
Hvarann med täflan. Helvetet ej mer Förskräckligt
tankes som en tummelplats För lågor, glupska såsom
vilddjur, snabba Och illskefulla, såsom onde andar.
cSe der!)) så röster yttra sig i hopen,
«Se der palatset, som i går ännu
För hela staden viste genom fönstren
Den högtid, som der dag af natten gjorde.
Med sina lampor, sina marschaller,
Ej då likväl det lyste som i natt.
För sista gängen i kanalens spegel
Sin höga skönhet det betraktar nu.» -
«Ack! sjelfva vattnet lånar eldens färg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
