Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julie de St. Julien eller Frihetsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att rifva ner (lut gamla korsvcrkrucklet.
«Men ack! sa litet i det hela vinns,»
Anmärker han, och mins fru Armands ord,
«Just så förhöll det sig, då tidens genius
Sin fackla höjde, för att med ett språng
Till frihet och förädling folken föra,
Och nr dess ljus olyckligtvis en gnista
I stormen tände an det franska folkets
Eldfängda sinne. Icke mer, än här
Mot det i uppror bragta elementet
Uträttas kan ined allt det slamrandet
Af vattenkärror, gnisslandet af pumpar
Och fräsandet ur sprutor, som ined skrik
Och svordomar ett gräsligt samljud gör,
Blef der den farligare branden släckt
Med satsers klyfning och med frasers rundning.»
Julie derpå gaf blott en suck till svar. Men då de
vändt sin väg ur eldens åsyn Och kommo i en mörk
ocli stilla trakt: ffAck!» sade hon, «jag trodde
ej att mVnsiii Jag skulle finna det behag i mörkret,
Som jag nu finner.w
« Himmelen bevare l» Utropte hennes vän, .«att
efter allt, livad Frankrike, och som det tycks
Europa, Står ut af tidens vådeld, ej för mörkret Ett
sådant välbehag får öfverhand.» - Mer om sin fars
belägenhet bekymrad, An om Europas öde, med det hopp
Att honom snart i tryggad boning oskadd Omfamna få,
hon teg och nästan sprang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
