Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julie de St. Julien eller Frihetsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu vikne om ett hörn, de häpne .stanna,
«Hvad cldkolomi, hvad obelisk af flammor
Der stär i fonden af den langa gatan.
Och lyser upp de mörka husens fönster!
Den eldstod, Israel i öknen ledde,
Ej mellan jord oeh himmel stod mer skön.»
Men blott ett Ögonblick förtjuste dem
Den höga synen. Innan de besinnat,
livad den betydde, var den rc’n försvunnen;
Och i dess ställe steg en molnstod opp
Af rök och aska. Nicolai torn
Det var som brann och föll, och i sitt fall,
Som när de mäktige och höge falla,
Drog hela nejden i förderf med sig.
Men stormen, som en brand i tornet fört,
Bar flera bränder dit dem ingen väntat.
Så tändes ock det hus, der St. Julien
Afsides bodde som en enslig fremling:
Ej obemärkt likväl; ty allas blick
På torg och gator med förundran följde
Hans f o m-fransyska drägt och egna skick.
Som lätthet och behag och värdighet
Med en kruserlig artighet förente.
Och alla talte om den franska grefven,
Fast han med ingen umgicks. Klädd hvar dag
Som ginge han till hofs, han dock ej gjorde.
Ej tog emot besök och ingen bjudning.»
Der stod, i skuggan af en lönn, en bänk.
Välvilligt ställd vid gatan af en husvärd,
För trötta gamla och för någon mor,
Hvars barn ej längre hennes steg kan följa.
«Sitt här och hvila, medan jag går fram
Och ser, livad gränd, som för till grefvens
boning.»
Sä .Fjellman sade, att sin oro dölja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
