Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julie de St. Julien eller Frihetsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Don stärkts al’ arbete och tarflig i öda. Och
viljans allvar, livad förmår det ej? Och
kärleken, hvad gör den ej för under? Sä, med
ett ord, hvad hon sig trodde om., J lon äfven
förde ut. I orörd ställning 11011 tog emot
sin far, som nästan sanslös Af rök och skräck
och ängest, ner nr fönstret Af Fjellman sänktes.
I det samma sprang ’lian sjelf pä axeln af den andra
karlen, Och jemte henne i den gamle höll. Dock släppte
dottren ej ifrån sin famn Den kära bördan,
utan sjönk med den, Stödd af de tvä, emellan
dem till marken.
Ur trängseln buren, lag han i en dvala,
Med hufvudet pä hennes knä. Till slut,
Dä han sig hemtat, kände han sin hand
Värmd af en kyss, som var af tärar sköljd.
lian lyfte upp sitt hufvud, säg med tyst
Förundran pä Julie, som höll ännu
lians hand och tryckte den emot sitt hjerta.
«Gud! min Julie! min dotter!)) med det ropet,
lian henne slöt i faderliga armar,
Men fruktade ännu, att han blott drömde,
Tills Fjellman kom och honom i en vagn
Upplyfte jemte dottren, och dem förde
L säker tillflykt till en annan trakt.
Nu af Julie förnam han, tacksamt rörd,
livad först för henne, se’n för hennes far,
Don ädle Norrsken gjort; och han beskref,
Med hvilken rädighet, hvad hjeltemod
l lon frälst dem bada frän en nära död.
Midt i sin glädje och det pris, han gaf Dem
hvardera, och främst den högre hand,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
