Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julie de St. Julien eller Frihetsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
lian ser dit ner, som i Vesuvii svalg.
Nu blott ett språng- ur fönstret kan dem rädda.
Han drar dit St. Julien, oeh mäter fallet
Med häpna ögon. «Ack! den åldcrstegne,
Hur kan han våga ned? Det blir hans död.»
Så ropte folket dit från gatan upp.
Julie, som sökte i den trängda hopen
Med dödlig oro sin försvunna vän,
Det ropet hör och lyfter, äfven hon,
Dit upp sin blick och ser de tvenne der.
Af röken höljda och af lågan snart.
Blott Fjellman kände hon igen; men ack!
Kan hon väl tvifla hvem den andra är?
Om de förgås, hvad blir den armas öde?
En fremling här, af ingen dödlig känd,
Hvar finner hon en dörr, och livar en hand,
Ett öra blott, som ej för henne slutes?
Dock derpå tänker ej en själ, som hennes,
Ej om sig sjelf bekymrad, blott om dem,
Som hon der uppe ser i död snöd stå.
«Fins ingen stege, ingen ställning här?»
Ack! nej: hon ser der blott ett marmorblock.
I fyrkant hugget, ligga under fönstret.
Ej rådlös, tar hon fram en louiscTor,
Och väljer ut två långa starka karlar,
Som, när de guldet se, straxt lyda henne.
Se’n hon dem ställt på blocket vid hvarann,
Hon deras stora händer breder ut,
Och sammanradar dem som till ett bräde,
Och ined ett språng först derpå, sedan högre.
Står, sorn en bild af Italienarn bärs,
På breda skuldran af den ena karlen.
Läng i sin växt, hon fönstret nära når;
Och stark, fast spenslig, är den sunda kropp.
Naturen henne skänkt; och hos Clement
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
