Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julie de St. Julien eller Frihetsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
Med fyra seklers glans, ej blygas ma, Jag tar ett
annat.» Hennes kind liar vi d Fick färgen af en
sky, som blek och skir Sitt matta återsken af dagens
rodnad Förbyter plötsligt i en högröd purpur; Ty i
detsamma mötte hennes ögon Af hennes vän en blick,
som tycktes säga: «0! tag med mitt beskydd mitt namn
också l»
Ej obemärkt af grefven blef den blicken, Fast han ej
rätt förstod den. Att en man, Ur hopen kommen,
kunde för hans dotter Ha någon annan känsla, annan
tanke, An den att tjena henne, som en vän: Det föll
hans högmod aldrig in att frukta. Välvilja blott han i
hans ögon läste, Och fattade hans hand och sade rörd:
«Min vän, min ende vän, i detta land Der jag har
lefvat, som en flykting egnar, Blott med mig sjelf,
och för den nya tiden Ett offer vorden, ställt mig
ur dess väg. Hvar är monarken mer monark, och hvar
Ar folkets frihet större, än i Danmark? Så tänkte
jag och tog, af grundsats blott, Min tillflykt hit,
i trots af Nordens vinter. Långt mindre dock jag
lidit af dess stränghet, An af den smitta, äfven här
är spord Af tidens anda. Kanske är dess språk Ej
någonstädes,, hit om Bhcncns strand, I tal och skrift
med större djerfhet fördt. Också det skälet mig för
all bekantskap På afstånd höll. Dock förde mig
ett öde. Som jag numer bör kalla en försyn, I färd
med er, den störste utbasunarn, Här fanns törhända,
af den nya läran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
