Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julie de St. Julien eller Frihetsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
Julie fann mer än meiiskokärlek blott, Den gamle
lugnad blef och tycktes slumra. Nu dottren gick
på tå ifrån hans säng, Mött af den hand, som henne
stödja lofvat; Och begge satte sig och talte sakta,
Och fråga blef om hennes tillflyktsort. (Jag vet ett
ställe,» sade han och rörd På henne såg med fruktan
och med hopp. «Men törs jag nämna det P Det är i
Norge, Längst upp i Trondhjems fjellomgifna bygd. Min
far, en landtman, eller, rent ut sagdt, En bonde -
ja, jag är en bondeson - En gård der äger, som med
lägets skönhet Förenar öfverflöd på allt hvad godt
Naturen alstrar norr om Dovres fjell, Och det är mer,
än söder om det tros. Tänk er en dal, som skyggs mot
riordanvinden Utaf en fjellvägg, lika brant som hög,
Ifrån hvars brädd sig störtar ner en å, Förbytt i
fraggor och till slut blott dunster. Dock föds af
dem en ström igen dernere, Som klyfver gröna fält,
der kor, fast små, Dock flödande af mjölk, i gräset
vada. Och se’n häri krökt sig under husets fönster
Omkring en lund af silfverstammig björk, Han kastar
sig i sjön med sorl och skum, Mött af en mängd små,
gröna, täcka holmar, På blommor rika och på nordens
bär. De höga stränder på den andra sidan, Der ofta
svanor glänsa fram nr vassen, Ge äfven sjön den uppsyn
af en lugn Inom sig sjelf förnöjd indragenhet, Som
dalen har; och hela stället bär Ett uttryck af en
trygg sjelfständig trefnad. Detsamma ser man hos det
folk der bor. Franzéns D i Jet er. VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
