Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julie de St. Julien eller Frihetsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
Bakom det branta berget är en djurgård,
Som ingen furste liar så stor och rik,
En gränslös hed, hvars hvita mossa när,
Utom den hjord af renar, som man mjölkar,
En tallös mängd af vilda, som man jagar.
Der är också en faselgård, hvars like
Jag knappast tror på herresäten fins,
En skog som hvimlar af en mängd hos er
Ej nämnda fåglar, hjerpar, ripor, tjädrar,
Om ej så granna, dock på fatet bättre,
Än edra perlhöns, edra guldfasaner.
Och fisk af alla slag man tar ur sjön,
Som ur en dam, hvad dag, hvad stund man vill.
Förlåt ett skryt, som till en Nordbo hör,
Då han sitt land beskrifver för en Sydbo;
Men det är sanning i mitt skämt likväl.
Der är ock vintern mera hvit och ren,
An söderut, och om den länge varar,
Så gör den våren desto mer välkommen.
Dit, med ett ord, jag ville föra er.
Min far är i sitt stånd en värdig man.
Jag är hans ende son, och om jag nu
Till honom far och tar hans gård emot,
Gör jag hans höstqväll till en sommarafton.
Emot hans vilja blef jag af en prest,
Som trodde se hos mig en art af snille,
Till skolan skickad; derifrån likväl
Till mina fäders jord och fäders stånd
Tillbaka väntad, för att, lik min far,
Blott mera bildad, bli en man för mig.
Men till hans sorg jag gick i verlden ut
Mer att bese den, än att lycka göra.
Nu har jag sett den nog och sett den sådan,
Att jag dess minne ville plåna ut.
Född i Arkadien äfven jag mig känner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
