Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julie de St. Julien eller Frihetsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
Af folk och konung lika aktning vunnit. Ej längesedan
af en svensk besökt, Han i dess minnesbok skref dessa
rader:
«Du Nordens ande! som dess söner sände, Likt
fjellens falkar, ut kring haf och land, Och reste
upp på mången verldens strand Ett minne af det mod,
du hos dem tände; Men nu på Seve sitter tyst och ser
På tvillingsfolkens stilla täflan ner!
Träd fram, fast icke mer med blixt af svärden, Och höj
din röst, fast ej af thordön följd. Dock ur det flor,
hvari, af sorgen höljd, Hon dagen skyr och gråter
öfver verlden, Står menskligheten vid din maning opp
Och återtar sitt förra, stora hopp.
Hon mins: när sanningen mot vantrons välde Steg fram
med ordets svärd, af Luther väckt, Och statsklok list,
som är med lögnen slägt, Mot hennes segrars lopp en
förmur ställde, På halfön här, dit aldrig våldet når,
Hon fann en fristad, som evärdligt står.
Likså i våra dar, då envåldsanden
Vill mörkrets fästen resa upp igen,
Se’n Söderns folk, ej dertill mogna än,
Förgäfves skakat på de gamla banden,
Har friheten befäst sig i vår Nord,
Så lugn, som ljus, vid thron och altar spord.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
