Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lidona eller tidens flärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jjik Hebe, då en qväll hon lånte till ett spratt
Af gamla Vesta hennes hufva,
Lidona i sitt dok på enkesoffan satt,
Beklagades och gret, och sedan fann så ljufva,
Ännu i ensamhetens sköt,
De tysta tårar, hon der göt:
Så romanesk är knappt en turturdufva.
Ej längese’n på skönhetens divan
Hon lyste främst och prydde hela stan.
Hvar qväll i ny gestalt hon tjuste alla gäster.
Och med en grekisk smak gaf ton vid alla fester.
Än lik de ömma Lekars Mor,
Som undan vågens skygd med rodnad steg i dagen,
Och till Olympens sal i glesa skyar for:
Hon samm i genomskinligt flor,
Som röjde i en dans hvar rundning af behagen.
Än svängde hon till hast en arm af eldig kraft,
Liksom en phrygisk jägarinna,
Svept i en tigerhud af taft;
Än lik en lesbisk sånggudinna,
Med zittran på sin nakna arm,
Hon viste känslans spel uppå en upprörd barm.
Nu från den thron, som i den sköna verlden Hon vunnit
genom rang Och rikedom och skönhet och talang, Den
ovärderliga talang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
