Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lidona eller tidens flärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
Och hörde honom sig förgud a
Och böd hans sjelf-beröm kring skog och klippa ljuda,
Har lyckats att i ärans namn
Sig sluta till hans kalla famn.
Hvad af de källor, som jag äger,
Jag säkert vet, är blott, att barnet af sin mor,
Hvem hon ock var, försköts, och illa for.
Till Iris rörd tog upp på sina skyars läger
Det arma kräket, svept i hennes strålars flor.
Jag hör mot denna myth ett rop utaf de lärde.
Förskansom oss i denna parenthes.
Ett skjul, som märks i tid der någon fara ges,
For hjeltar till och med har mången gång sitt värde.
Först synes oss regnbågen, fåfängans
Naturliga symbol, för hennes kalla glans.
Se’n är det mycket likt, att skalken kunnat finna
I sjelfva himlens monarkinna
En hemlig skyddarinna:
Som hennes fågels fosterbror,
Kanske på hennes vink, af hennes trogna tärna
Uppmanad för en plan mot Gratiernas mor.
För öfrigt om en fintlig hjerna
Vill skänka åt vår stackars Gud
Ett mera sinnrikt namn af mer harmoniskt ljud:
Så löna vi med tack hans gåfva.
Dock måste han det kort och rimbart åt oss lofva.
Förlåten, mina Gratier,
Man slipper ej så lätt ifrån de lärdas händer,
Helst när döt gäller ord. Nu utan frestelser
Af lärdom, eller retelser
Till qvickhet, rätt och slätt till saken jag mig
vänder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
