Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lidona eller tidens flärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
Irid, så heter han, det måste bli dervid
Då ingen hjelper oss att döpa om i tid;
Ty utan något namn han skulle platt försvinna,
Som vore för en Gud det värsta jag kan finna!
Irid alltså har satt ett litet spel i gång.
Att på ett vackert vis ifrån sitt löftes tvång
Entlediga vår vän Lidona:
Hvars skönhets och behags romantiskt ljufva sken
I prakten af sitt hof han saknat länge re’n.
Att henne småningom med denna verld försona,
Af sjelfva hennes sorg han drar ett klokt parti
Och verkar mystiskt hög på hennes fantasi.
Dock mindre på den sång, der öfver gatan ljuder
Och till en stjernflygt henne bjuder,
Han byggt sitt hopp, än på en bal
I Amaranther-Ordens säl.
Som skulle likna den, då i en dubbel mening
Christina dagens drottning var,
Och sjelf det sköna tecknet bar
Af äran, troheten och nöjet i förening,
Hvarmed hon De la Gardie, Thott
Och Pimentelli prydt, ej för en afton blott;
Ty ljuf i minnet * skulle glansen
Utaf det dubbla midt i lagerkransen
Af diamanter knutna A
Med henne lyfta dem bland de odödliga.
Detsamma tecknet prydde korten,
Med hvilka nu den Gud, vi nämnde, stod i porten.
Ifrån det bud, till henne var befaldt,
Han hade stulit dem och lånat dess gestalt:
Som kunde för hans egen gälla;
Ty mera uttrycksfullt kan ej
* Dolce nella memoria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
