Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lidona eller tidens flärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fast tcmligt hygglig karl, ined sitt poeten För
någondera farlig- bli, Den ombestridda äran unna.»
Han sjelf emellertid, ej utan oro, sett
Den blick, som åt Florelle i synnerhet hon gett:
Hur platt, att falla ner från stjernorna med
korgen!
Dock vid ett sådant ömkligt fall,
Han funnit snart en tröst mot sorgen:
Ej att hans hjertas grund var kall,
Om ock de lågor, han bekände,
Ner i hans inbillning sig tände;
Men, med ett ord, hans tröst bestod deri,
Att det gaf ämne till eu elegi.
Nu i en präktig stans lian redan uppstiil.lt bålet,
Som ett herkuliskt slut beredde åt hans (jval;
Då med en blick nf fint förståndigt val.
Hvarmed en Gratie nr viss att träffa målet.
Hon lyfter honom upp åt stjernorna igen,
Naturen sjelf, för det han skönheten
Hos henne sjungit, och ej sminkat den.
Ku seger ät hans hopp beredde,
Som icke utan under skedde.
Af natten söfd, låg Målarn tyst,
Dock au af små Zciirer kyst,
Och ännu bröt sig i dess spegel
Från aftonskyn en eldröd glans,
Då fram ur skogens mörka krans
Flöt, lik en svan, ett snöhvitt segel.
Jag vet ej, om det kom från Drottningholm och
bar
Ett nyss i Gustafs hof förenadt sällsynt par,
En skönhet och en skald, men i L id ön a s
sinne,
Det ställde fram den dagens minne.
Då hela Stockholm talte blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
