Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Välsignelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
Vänlig som en morgonsol, Ställde fram en frcmmandstol
Och gaf brasan lif att brinna.
((Sätt dig,» sad’ hon, «sätt dig, far! Låt det
frusna skägget tina, Vi ha stränga vinterdar. Fjellen,
ser jag, står så klar; Alla himlens stjernor skina:
Det blir gräslig köld i natt. Gud! låt ingen ofärd
timma! Vargen gör oss täta spratt. Bättre köld likväl
än dimma! O! hur mången vandringsman, Stadd bland
drifvorna och töckncn, Aldrig mer sin hydda fann,
Död från sina barn i öcknen!»
Tårögd, under dessa ord J3röt hon julens sista kaka;
Och af goda hjertats bord Böd den fremmande att
smaka.
Sedan, trippande sä skön
l det ädla matmorsnitet,
Gick hon med en sakta bön:
Käre! maka åt er litet!
Till en lurfvig krämardräng,
Som i husets enda säng
Låg, i stöflar, under fallen:
Och betänkte, hur han bra
Skulle Lapparne bedra
Under marknaden på fjollon,
Dit han skyndade i tid,
Väl försedd med kram och sedlar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
